Pandemin och medias ansvar

På Newsmill pågår just nu en debatt om hur media utfärdar varningsrapporter om Svininfluensan som skrämmer vettet ur folk. Problematiken är svår att hantera eftersom ingen vill ertappas med att ha varit den som satt passiv medan varningsklockorna ringde. Utgångspunkten att det värsta förr eller senare inträffar tvingar hela folket att stå på tå för att inte drabbas av ond bråd död, eller ännu värre; att anklagas för underlåtenhetssynd. Därför tar Karin Bojs på DN fram krigstidsrubrikerna; hon tror att det är hennes uppgift att larma. Vad detta ständiga alarmerande gör med den mentala folkhälsan vet vi. Så hur kan vi agera i stället? Börja med att förstå vad Rune Lanestrads artikel säger om läkemedelsindustrins sätt att arbeta. Just nu vaccineras skolflickor i tusental mot en underlivssjukdom som jämfört med andra risker utgör ett relativt litet problem, men vilken ambitiös förälder förmår efter läkemedslindustrins känslomässiga utpressning säga - nej i vår familj har vi beslutat oss för att avstå. Ett folk som i stort sett saknar verkliga problem att lösa letar snart allt längre bort mot horisonten efter något fiktivt hot att aktivera sitt adrenalinsystem på. Vi fick ingen massdöd förra gången, med fågelinfluensan, och kanske händer det inte den här gången heller. Men någon gång händer något jävligt, det hör liksom livet till. Frågan är hur du vill leva ditt liv fram tills dess.

Forest Gump in one minute

Idag kritiserar Leif Pagrotsky regeringens vårbudget för att inte ge tillräckligt stöd till kulturen. Fan trot. F d finansmannen Praggan är nog personligen av den åsikten att kultur får klara sig på egna meriter, typ; vill ingen köpa dina tavlor ska inte skattebelarna stå för ditt uppehälle. Stöd eller inte, kultur behövs. Och eftersom gratis är gott vill jag slå ett slag för YouTubes filmutbud. Gillade du Forrest Gump? Då kommer du att älska den här. http://www.youtube.com/watch?v=nOvgJ0TxdfI Och så här kan det se ut när svenska skolelever ger sig på Harry Potter. Observera extramaterialet efter 1.03. http://www.youtube.com/watch?v=QXZCs-VuMSI

Den stora empatijakten

På väg mot Willys kassa. Frukostmat i korgen. Tre personer framför mig. Då uppstår ett av dessa surrealistiska ögonblick. Till höger, på en av veckotidningarna i tidningsstället ser jag ett välbekant ansikte, tillsammans med rubriken "Jag bara ramlar omkull hela tiden". Visst måste man tycka synd om Kicki Danielsson.

Gud finns, igen

För 10 år sedan hävdade jag att intresset för kristendom snart skulle öka och de tomma kyrkorna befolkas. Mina troende vänner tindrade med ögonen, medan de sekulära rös. Men nu är vi snart där, gott folk. Och det är knappast ett resultat av kyrkans marknadsföring eller modernisering, allt som behövdes var att invänta den islamiska expansionen. Idag trängs Kristus och Gud i spalter och morgonsoffor som vore de moderna stjärnor. Medan Alf Svensson tror sig se en upprättelse av det kristna evangeliet speglar sig Jonas Gardell i sann narcissistisk anda i sin bok Jesus. Ingen av dem har sannolikt förstått de djupa strömningar som sker under huden på moder Svea.

Lynchmobben mobiliserar

Man kan fundera över varför Annika Östbergs återkomst till svensk mark väcker sån medial uppmärksamhet och starka känslor. Bland debattörer och bloggare ventileras just nu följande synpunkter; 1/ Östebergs fängelsevistelse ska inte belasta svenska skattebetalare. 2/ Östberg särbehandlas av svenska media. Och sen kommer; 3/ Östberg borde ha dödsstraff för det hon gjort. Plötsligt går det upp för mig att det finns människor som år 2009 anser att brott aldrig kan sonas, utan att förövaren ska vara dömd till evig golgatavandring, alternativt en spruta i armvecket. Är detta ett uttryck för sparsamhet med skattemedel eller behov av upprättelse. Av någon som blivit kränkt, kanske. Det är ju så populärt.

PR-fiaskot SAAB

Idag måndag träffar företagsrekonstruktören Guy Lofalk SAABs fordringsägare. Målet är att undvika konkurs och hitta någon som är villig att kasta in friska miljoner. Men något är märkligt i denna utdragna dödskamp. VAD GÖR SAABs PR-AVDELNING? Bolaget har svårigheter att hitta finansiering och att få regeringen att öppna plånboken. Problemet är att ingen tror på SAABs produkter. De är för gamla, tar för lång tid att utveckla. Alltså, den som har sett en snygg bild på den nästan färdiga modellen som bara väntar på klartecken räcker upp en hand. Den finns, sägs det. Men verkar hemlig. Var är det framsynta PR-arbete som kunde påverka opinionen?